Årets första mil

Tänkte att jag skulle sluta med flaggan i topp ifråga om promenader med Simon. Det är sista helgen jag har honom hos mig, hans matte flyttar lite västerut till kärleken. Lite sorgligt för mig men något annat kan ju komma upp när något försvinner.

Så igår blev det årets första mil vid Illen avverkad. Den är med massor med backar och där jag går på var den första isig och brant. Den andra backen kan jag svära på att de byggt på ett par meter på höjden.

Som vanligt så kunde inte Simon avstå från ett litet avsvalkande dopp.

Har börjat ha lite godis i fickan så han kommer - oftast på en gång - när jag visslar. Tydligen har det varit blåsigare i naturen där milen slingrar sig fram för det var flera träd som blåst ner och låg över stigen.

Alldeles i slutet av milen finns det en bro med vanligtvis en ganska porlande bäck under men den var fortfarande täckt med is. Bara några hål i isen fanns nu så jag kunde höra hur vattnet porlade. 

Förstod när jag såg på stegmätarens tidur att jag behöver träna mer för det hade tagit 2 timmar och 30 minuter att gå de ca 11 kilometrarna.

Simon var nog inte helt opåverkad av milpromenaden för han låg utslagen och såg ut att använda mina inneskor som en slags luktsalt större delen av gårdagskvällen.

Idag blir det bara halvmil runt Illern.